Regeringen lanserade i regeringsprogrammet ett "samhällsfördrag" som går ut på att regeringen till utgången av julimånad 2015 kom med förslag ursprungligen ville åstadkomma en "produktivitetssprung" med 5 procent genom en förlängning av arbetstiden. Först efter det att det blev klart att det skulle i själva verket sänka produktivitet förändrades kravet så, att det gällde en sänkning av enhetsarbetskostnaderna med minst 5%. Regeringens förslag innehöll också skrivningar om ändringar i anställningsskyddet och utbildningsmodellen.
Regeringsprogrammets kapitel om samhällsfördraget är betydelsefull och intressant i många hänseenden. För det första är Sipiläs förslag till samhällsfördrag första i sin klass och både innehållet och sättet att få fördraget igenom är unikt i finländsk politisk historia.
För det andra betydde regeringsprogrammets skrivning om samhällsfördraget att regeringen tog avstånd till den modell som har använts under fler decennier, d.v.s. trepartsavtalsmodellen.
Det tredje anmärkningsvärda i Sipiläs försök till samhällsfördrag är processens tidtabell och sättet att driva processen. Tidigare arbetsmarknadsuppgörelser som har gjorts i Finland i modern tid, har tagit betydligt längre tid än de några veckor arbetsmarknadsparterna nu hade att förhandla.
Just nu (18.11) är ärendet ännu inte löst och den ursprungliga tidsvristen och också innehållet i fördraget har förändrats fler gånger under hösten 2015. Lagstiftningen som slutligen visar vad slutresultatet i hela processen blir har ännu inte behandlats i riksdagen.
Social- och hälsovård förnyas
En av de största reformerna de tidigare regeringarna inte har lyckats av olika orsaker att genomgöra är social- och hälsovårdsreformen (s.k. vårdreformen). Under förra valperioden, då också socialdemokraterna var i regeringen, lyckade partierna till sist uppnå en parlamentarisk kompromiss om vårdreformen, men den stötte på patrull i grundlagsutskottet som slog fast att den föreslagna modellen inte är grundlagsenlig. Regeringen Sipiläs regeringsprogram slog fast att vårdreformen har två målsättningar: att minska hälsoskillnaderna och att få bukt på kostnadsutvecklingen.
Modellen skulle beakta både den horisontella som vertikala integrationen av servicen och den skulle byggas på en landskapsmodell med högst 19 områden. I regeringsprogrammet finns också skrivet att "detaljerna i valfrihetsmodellen utreds" d.v.s. att man har för avsikt att öka valfriheten men har ännu inte slagit fast hur. Vårdreformen delas i regeringsprogrammet till tre faser som följer varandra: 1. Integration och strukturreform, 2. Övergång till enkanalfinansiering, 3. Större valfrihet och mångsidigare produktion.
Beredningen av vårdreformen har under hösten 2015 framskridit utan större publicitet och något överraskande eskalerade vårdreformen en regeringskris. Statsminister Juha Sipilä höll 5.11.2015 en presskonferens där han informerade att regeringen har hamnat i en regeringskris på grund av meningsskiljaktigheter i vårdreformen och att läget är så allvarligt att han sannolikt följande dag åker till presidenten för att informera om att regeringen har spruckit. Han gav förhandlingarna tid till morgonen. Följande morgon fortsatte förhandlingarna dock och de pågick hela dagen fram till sent på natten varefter statsminister Sipilä och finansminister Stubb informerade att en lösning har nåtts och att regeringskrisen är över.
Regeringen har ännu inte publicerat uppgörelsen om vårdreformen men i detta skede kan bedömas att reformens betydelse är mycket stor och lösningen kommer att ändra vårt samhälle på ett betydelsefullt sätt. Finland kommer att gå från en kommunbaserad samhällsmodell till en regionbaserad modell. Dessutom kommer valfriheten att ändra på det nuvarande servicesamhället som till största delen består av offentliga aktörer.
Erkki Tuomioja (sd.)
Maarit Feldt-Ranta (sd.)
Ville Skinnari (sd.)
Følg vores arbejde på:
